Sms:a
WEEFFECT125
till 72900
så stödjer du
oss med 125 kr

Arg insändare i lokaltidningen.

Postad 29 Jan, 2016 av Karin

Vi tog en promenad till barnens skola Ngoza Primary School häromdagen, när alla barn hade gått hem. Besöket blev ytterligare en ögonöppnare. Vi blev runtvisade i tomma klassrum av biträdande rektor Mr Chisa som är mycket engagerad och stolt över sin skola. Skolan har över 900 elever, i vad jag förstod är motsvarande låg- mellan och delar av högstadiet (barnen är mellan sju och 13 år). Klassrummen räcker inte alltid till och en del av undervisningen sker utomhus under ett träd och ställs in när det regnar. Bara 16 elever av ungefär 60 gick vidare till ”secondary school” (gymnasiet) förra året. Ingen av dem var flickor. Att läsa på universitet kostar 42 000 kwasha per år (x4) vilket så klart kan vara mycket svårt för en familj att betala. Den vanligaste anledningen till varför flickor inte studerar vidare är att de behövs hemma eller blir gravida. 

Det är avgörande att satsa på flickorna och deras skolgång. För varje år extra i skolan en flicka går, ju större chans att hon får en högre inkomst senare, att hon föder färre barn och att jämlikheten med männen ökar. Genom att satsa på flickor kan man alltså också bekämpa fattigdom!

Skolan har också en stor brist på lärare och standarden på klassrummen hade fått vilken förälder som helst i Sverige att skriva långa brev till politiker och arga insändare i lokaltidningen.

Sympatiska budskap på väggen.

 Mr Chisa berättade vidare hur det sedan årsskiftet har kommit färre elever till skolan på dagarna, på grund av att barnen är för HUNGRIGA för att ta sig iväg till skolan. Barnen äter inte på morgonen och i skolan serveras ingen mat. Denna skola ingår inte i heller i något School Feeding Program där FN´s livsmedels och jordbruksorganisation FAO tillsammans med lokala lantbrukare förser eleverna med mat, vilket så klart gör att barnen går till skolan och dessutom har energi att lära sig. Familjen Chisis barn äter ibland lite majsgröt på morgonen eller sen lunch när de kommer hem på eftermiddagen. Ibland får de med sig en banan. Jag ser barn på skolgården på väg hem som suger på något från en plastpåse. Jag frågar Biata vad det är. ”Rice juice”, risavkok till lunch alltså.

Vissa klassrum har inte bord och stolar. Men höns.

Skolans engelskalärare Mr Nyson Lumnai

 Någon dag efter vår rundvandring, på ett möte med skolkommittén (ungefär som ett föräldramöte) blir jag presenterad för engelskalärare Mr Nyson Lumani. Han är en bildad man och verkar veta en del om Sverige och har frågor om kriminaliteten där. Jag kan ingen statistik om den men ett vet jag,
att

jag känner mig betydligt tryggare här i Salima kvällstid än på Stockholms gator. Mr Lumani är mycket mån om att jag ska förstå utmaningarna som skolan står inför och översätter skriftligen i min anteckningsbok till engelska det som sägs på mötet. Glädjande får jag reda på att skolan har fått medel att bygga sju nya toaletter avsedda endast för flickor och att 150 säckar betong kommer levereras inom kort för det. Skolan ska också delta i ett projekt som kallas ”Keep girls in school” som ska stödja föräldralösa flickor att kunna fortsätta studera. Det finns hopp! Senare blir Mr Lumnai och jag vänner på Facebook. 

Flitiga pojkar gör läxan efter skolan. Chaweze till höger med bästa kompis Mike. Lillasystet Michelle väntar på lek.

 

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someoneShare on LinkedIn0